Idag gick det inte lika bra på förskolan då S INTE ville vara utomhus. En lärare fick till slut gå in med honom och då blev han genast på bra humör. De sa att han kunde köra med honom nu, men sen blir det andra bullar. Han är lite väl curlad av oss kan jag ibland tycka.   

Imorgon ska han som sagt äta lunch där och det kan bli intressant. Jag lämnar honom och sen kommer jag att åka hem. Klockan 11.00 åker jag tillbaka och sätter mig i personalrummet.  

Igår fick jag mess från grannen där hon frågade om jag vill komma ut och prata med henne när hon städade bilen. Klockan var 20.30 och 21.30 kom jag in igen. Är så glad över att ha henne och hennes familj som grannar. Så fina människor.

Idag är det ännu en dag med inskolning och imorgon ska han äta lunch där för första gången. Igår så skulle de ha fruktstund ute strax efter vi kommit och S klättrade upp på bänken för att invänta sin banan. Alla barnen satt uppradade och min lilla lilla kille satt där bland alla söt som få. Han är yngst och minst. Har svårt att förstå att han är ett förskolebarn redan. Jag vill skydda honom (ha kontroll) 24h/dygnet, men nu måste jag släppa honom. Går inte att föreställa sig innan hur det känns. Jag litar verkligen på hans lärare och barnen är hur fina som helst.

Inte en enda skitunge hittills vad jag sett.

Skriver mer senare 

Det kan finnas en risk att mina vänner anser mig trampat dem på tårna i mitt senaste inlägg och det kan jag förstå.

Ni är mina vänner och jag har valt er pga att ni är just dem ni är så ta inte åt er.

Jag läser en hel del inredningsbloggar när jag har tid. Inte för att inredning är mitt främsta intresse utan för att få inspiration  till vårt framtida hus. Jag tycker om att ha fint hemma, men jag lägger inte mycket tid på det.

Jag kan inte låta bli att störa mig på alla dessa "tillgjorda" bilder som vissa lägger upp. Det ser ut som ett inredningsreportage från 1956 där kvinnan är i fokus framför spisen.

- Ta kort på mig nu när jag ser lycklig ut!

- Ta ett kort till när jag kysser min älskade man

- Ta ett kort nu när jag har på mig min prada-klänning

Åh vilken lyckad kvinna jag är! Ta kort så att jag kan förmedla det. Hamnade på en blogg där en kvinna hade barnkalas för sin dotter eller Sessa som hon kallades. suck så förbannat töntigt ord! Rosa tema i kanske Sveriges renaste hem som givetvis hade en vit bas med vita detaljer. Kvinnan var lite tokig att hon dukade med en klick rosa till sessans kalas.

Där stod hon själv i förkläde från någon känd designer och tillfixad som en hollywoodfru. Serverade sessan och hennes sessvänner de vackraste bakverken och lät sin vän/man/släkting ta ett foto när hon serverade de fina sesskakorna flufffluff i den snyggaste posen.

Jag är så glad för hennes skull om nu bilderna på bloggen talar sanning. Hoppas verkligen att hon är "lyckad" på alla plan verkligen. MEN jag ser mer och mer på internet hur det påverkar människans självkänsla och självförtroende. Om hon nu är så lycklig, varför måste hon framföra det i bloggen? Jag är lycklig, men jag har inget behov att visa resten av världen det. Jag har nog lite självkänsla trots allt.

Facebook som ex. där många skriver i sin status;

- checkar in på sturegallerian

- checkar in på restaurang finast i stan

- sprungit 45 mil på 3 min

- lilla prinsen är nu blöjfri, 3 mån gammal

m.m m.m

Även om man påstår sig vara en person med världens bästa självförtroende och självkänsla så finns risken att man blir påverkad av allt som skrivs. Jag har läst en studie (arbetsskadad som jag är) om vad facebook kan ställa till med som exempel. Studien visar att den kan orsaka depression, avundsjuka och mindervärdeskänslor. Vi jämför oss helt enkelt med andra och på just facebook så är det vanligt att man lyfter fram det underbara i livet. Man skriver sällan att man har drabbats av svamp i underlivet eller är attraherad av män klädda i latex. Många tar det som skrivs för sanning och ser därför sitt eget liv som mindre lyckat.

Jag påverkas ibland av facebook och särskilt när jag har perioder då jag rör mig lite och sen ser att alla mina 345 bästisar på facebook tränar som tokar. Det är sant, jag har över 300 vänner varav jag knappt känner 200 av dem. Jag vågar helt enkelt inte säga nej när de skickar en förfrågan. Vågar jag säga nej så skickar de en fråga 2 veckor senare. Där måste jag utvecklas!!

Problemet ligger givetvis hos mig själv i detta fall. Jag får öva på min självkänsla och inte låta mig påverkas. Jag vill bara gå in i kvinnans blogg och röra till det lite. Lyfta upp kjolen på henne så att hennes eventuella gravidtrosor med trasigt resår syns eller att mosa in en fluffbakelse på en av ungarna.

Bara röra om i grytan lite.

Jag är inte bitter, bara lite att göra om dagarna!! :-)

Vi har varit bortskämda under en lång tid att få sova till klockan 7.30-8.15, men idag vaknade S klockan 4.30 och somnade inte om. Underbara långa dag! Han somnade nyss och det var tur då vi har inskolning i 2 h idag.

Nästa vecka börjar han på riktigt!

Vi pular med det sista härhemma och checkar av punkter allteftersom. Vi ska beställa häckjord och fylla diket med, diket som vi grävde fram för att plantera något fint. Nu blir det upp till köparen då vi alla har olika smak.

Grunden ska lagas på ett ställe och målas. Sedan är det 2 åtgärder i tvättstugan innan vi kan påstå att huset är i säljskick. Vi hittade en lägenhet nere i centrum som vi båda tycker om, men vi vill inte köpa något innan vi sålt detta.

Vi tänker oss att bo där i ca 2 år lagom till att S ska byta avdelning på förskolan. Lagom till nästa barn kanske? ;-)

Imorgon ska J på årsmöte borta vid förskolan och jag ska dit på söndag för att städa. Kul att träffa de andra föräldrarna.

Jag älskar detta väder precis som resten av Sveriges befolkning. Jag tar en promenad varenda kväll i veckorna och det är så skönt. Det luktar grillat och barnen är ute och leker. Underbart!

Det jag ser som en nackdel med att bo i Storstockholm är saknaden av en stad nära. Här bor man i en kommun med det nödvändigaste och sen får man ta bil eller pendeltåg in till stan. Jag har alltid drömt om att bo i ett hus med gångavstånd eller cykelavstånd till centrum. Cykla ner och ta första ölen på en uteservering, gå och se en bio spontant, cykla ner till vattnet m.m Att känna att man kan gå eller cykla var man än vill göra. Vi har inte riktigt ekonomi att bo i Sundbyberg där de har exakt det jag vill ha.

Jag försöker att få med mig J till Uppsala, men han är skeptisk pga pendlingen vilket jag kan förstå.

Det blir nog Vallentuna eller Täby ...

Dags att ta tag i dagen! :-)

Inskolningen fungerar väldigt bra och idag gick jag från 1 h och han hade inte varit ledsen överhuvudtaget. Skönt! Han är en trygg och självständig liten herre, men också lite känslig. Han kan bli tröstad av alla tre lärare och favoriserar ingen av dem i nuläget. Det känns bra i magen.

Han sover sen kl. 11.00 och jag har hunnit med en hel del. Sökt 3 jobb, mailat med förskolans styrelse m.m då det är ett föräldrakooperativ som kräver lite tid från oss föräldrar. Jag och J hamnade i festgruppen och det passar oss alldeles utmärkt. :-)

Jag ska låta min svåger datageniet kolla på min dator och hoppas på att han kan hitta felet. Är den sönder så måste jag snabbt köpa mig en ny. Kanske en MAC denna gång. Trivs otroligt med min Iphone så det kanske är en idé att svika PC´n för en MAC. 

Ut i solen!